www.cancerstiftelsen.se | Fredag, 24 November 2017 | [English]
Gunnar Nilssons Cancerstiftelse
Det går att komma längre.
Det går att rädda fler!

Gunnar stum efter första segern – DETTA ÄR OFATTBART!

– Fantastiskt! Så här lycklig har jag aldrig varit i hela mitt liv!

Gunnar Nilsson, den 28-årige helsingborgaren, vet inte vilket ben han skall stå på och än mindre vilket öra han skall lyssna med när HD-sporten sent på söndagskvällen får telefonkontakt med honom i belgiska Liege. Och naturligtvis hade vi full förståelse för Gunnars enorma glädje. Har man vunnit sitt livs första VM-lopp i formel 1 så är det tillåtet att nära nog klättra uppåt väggarna i det här hotellrummet i Belgien.

– Jag har kämpat i snart två år i formel 1 och hela tiden med siktet inställt på att nå en sådan här framgång. Nu har den kommit. Förstå att jag är mer än nöjd, fortsätter Gunnar samtalet med HD.

Vid lördagens träning noterade Gunnar den tredje snabbaste tiden. Då började det hos honom födas vissa tankar om en framskjuten placering i söndagens lopp.

Jag hade den tredje bästa tiden på träningen och då tänkte jag: Nu eller aldrig Gunnar! Förklarar han.

Och visst höll det, även om det långt ifrån var problemfritt för den trevlige helsingborgaren. Inte blev starten riktigt vad han tänkt sig och när han efter 25 av de 70 varven tvangs till ett besök i depån, var det inte utan att modet sjönk.

Då var det problem
– Ovanpå hela helvetet blev det något fel på en bult när jag skulle byta däck. Detta byte tar normalt 15 sekunder, men nu blev jag sittande i depån närmare två minuter. Visst kände jag mig missmodig när jag åter kom ut på banan, berättar Gunnar.

När Gunnar tvingades uppsöka depån ledde han loppet på belgiska Zolder. Åter utkommen på banan fann han sig plötsligt placerad som åtta.

– Men då gick bilen som en raket. Jag kunde köra om den ene storfräsaren efter den andre, säger Gunnar.
Plötsligt var han uppe på andra plats och hade endast exvärldsmästaren Nikki Lauda från Österrike framför sig. Även denne passerades.

– Var inga större problem att köra förbi Lauda. Men då gick också bilen som den kanske aldrig gjort tidigare, förklarar Gunnar.

När Gunnar passerade mållinjen åkte båda händerna upp i luften.

Drömmen verklighet
– känslan när man passerar ”linjen” som segrare går knappast att beskriva. Då är man hur lycklig som helst. Det här har jag drömt om. Nu blev det verklighet. Förstå då om man är jättelycklig, ber Gunnar som har väldigt svårt för att fatta att det här är sant.

Trots att Gunnar under de 22 sista varven var i ledningen var han aldrig riktigt säker på segern.

– Det var jag faktiskt inte förrän jag passerat mållinjen och tävlingsledaren sänkt målflaggan. Det påstås att jag var segersäker när det sista varvet påbörjats, men när man har med så känsliga grejor att göra med som en F 1-bil kan man aldrig känna sig säker förrän man passerat mållinjen, berättar Gunnar.

Reservbil
Gunnar hade inga större förhoppningar när han kom till belgiska Zolder för det här VM-loppet. Ordinarie bilen ”pajade” nämligen strax före första träningsturen. Det blev till att ta till reservbilen.

– Då fick jag under träningen mina onda aningar, men när det under denna gick så pass bra hade jag vissa segerfunderingar, erkänner Gunnar.

Och dessa funderingar besannades under själva loppet, trots att reservbilen tvangs användas.

Gunnar är inte killen som efter en stor framgång tar till de stora flaskorna, men gårdagssegern skulle naturligtvis firas.

–Nu skall jag ut och slå runt. Hälsa dom där hemma att jag tar ett glas även för dem, ber Gunnar Nilsson avslutningsvis.