www.cancerstiftelsen.se | Fredag, 24 November 2017 | [English]
Gunnar Nilssons Cancerstiftelse
Det går att komma längre.
Det går att rädda fler!

Mer kunskap om tumören ger bättre prognos och behandling

– Om vi redan före behandlingen vet så mycket som möjligt om patientens tumör, så ökar chansen för bästa möjliga behandling och god prognos. Med min forskning vill jag bidra till att så detaljerat som möjligt kunna klassificera olika typer av cancer i urinblåsan.
Biologen och docenten Mattias Höglund har en tjänst som högre cancerforskare vid Universitetssjukhuset i Lund. Han är ett mycket gott exempel på att det krävs en stor portion tvärvetenskap för att komma framåt inom cancerforskningen.

Den som tror att cancerforskning är något som bedrivs enbart av medicinare tror fel. Det tvärvetenskapliga samarbetet är oerhört viktigt för att bana väg för bättre möjligheter att precisera diagnos och prognos samt individualisera behandlingen. Högt upp i F-blocket på Universitetssjukhuset i Lund finns Genetiska kliniken. Där sitter en av de skickliga forskare som utgör en länk i den kedja som krävs för att cancerforskningen ska avancera. Docent Mattias Höglund är biolog, och har ett tätt samarbete med bland annat Fredrik Liedberg och Wiking Månsson, som båda är läkare på Urologisk kliniken vid samma sjukhus. Mattias har specialiserat sig på urinblåscancer, och har nu en högre cancerforskartjänst.

Tre av fyra får återfall
– Här i Sverige får vi varje år ca 2000 nya fall av urinblåscancer, berättar Mattias. Sjukdomen är vanligare hos män än hos kvinnor, och det finns en klar koppling till rökning. Trots att ca 70 procent av patienterna får återfall är dödligheten ganska låg.
Det finns två huvudgrupper av urinblåscancer: dels den ytliga formen som utgör ca 70 procent av fallen, och som inte sprider sig till andra organ i kroppen, och dels den invasiva formen, som tränger igenom urinblåsans muskulatur och som så småningom ger metastaser.
– Vi vet att nästan tre av fyra patienter får återfall, säger Mattias. Därför kallas alla nydiagnostiserade till kontroller var sjätte månad. Vi vet också att ungefär 30 procent av den ytliga formen så småningom utvecklar sig till den andra mer aggressiva formen. Det jag och mina forskarkolleger här på Genetiska kliniken arbetar med är att försöka åstadkomma en molekylär klassificering av urinblåscancer. Vi vill komma mycket längre än den grova indelningen i två cancerformer som vi har idag. Vi vill få mer exakt information om varje enskild tumör.

Klassificering vid olika tillfällen
Mattias och hans forskarteam arbetar med tumörer som opererats bort från patienterna, och mäter hur generna i tumörcellerna är uttryckta. Genaktiviteten hos tusentals gener mäts samtidigt vilket ger mycket information från varje tumör. I samarbete med Onkologen i Lund gör de på motsvarande sätt för att identifiera kromosomförändringar som finns i cellerna. Tack vare att så många patienter får återfall, alltså får nya tumörer i urinblåsan, får forskarteamet också tillgång till tumörceller från olika tidpunkter i sjukdomsförloppet. Det gör det möjligt att undersöka hur tumörerna ser ut vid olika tillfällen i sjukdomens framskridande. Känner man till hur en viss tumör utvecklas ökar möjligheten att ställa en riktig prognos. Ett av målen är att på förhand kunna säga vilka tumörer som kommer att bli invasiva och slutligen metastasera. Vidare ger de frekventa återfallen av tumörväxt en unik möjlighet att studera tumörutveckling från ett molekylärbiologiskt perspektiv.

Bättre livskvalitet
Vad är det då man hoppas kunna få ut av forskningen? Vart leder den?
– När vi vet mer om skillnaderna i genuttryck och kromosomförändringar i cancercellerna hoppas vi kunna klassificera varje tumör på ett distinkt sätt, förhoppningsvis redan innan den ens opererats bort. Då kan vi börja individualisera behandlingen på ett framgångsrikt sätt, säger Mattias Höglund. Det i sin tur innebär att många patienter kan få en bättre livskvalitet, eftersom vi då vet vilka som inte behöver vara oroliga för återfall, vilka som kommer att bli friska utan cellgiftsbehandling, och vilka som måste underkasta sig kraftigare behandlingar för att bli friska.

Forskning tar tid
Forskning kräver samarbete med forskare utanför den egna fakulteten och utanför det egna universitetet. Och forskning kräver pengar.
– Den forskning vi bedriver här på Genetiska kliniken är beroende av anslag från tre stiftelser, varav Gunnar Nilssons Cancerstiftelse är en. Det känns mycket bra att ha den stiftelsens förtroende, avslutar Mattias Höglund.

Eva Hast